När jag var en liten pojk drömde jag att jag skulle bli den nye Jan Lindblad. Jag såg alla hans filmer och läste alla hans böcker. Jag njöt när jag såg hans bilder på anakondor, tigrar och mörka, fuktiga regnskogar...

Det blev inte riktigt så, jag blev ingen Jan Lindblad som fick utforska Costa Ricas regnskogar eller brottas med anakondor, men mitt intresse för naturen har knappast svalnat för det; att gå omkring i en svensk försommarskog med fåglar sjungande i varje buske, eller strosa fritt omkring i ett svenskt fjäll en vacker höstdag är helt fantastiskt. Ja, helt oslagbart, faktiskt. (Nåja, skulle vara det där med Costa Rica, då)

Så med kameran hängande över axeln och väskan full med objektiv, är det just vad jag trivs mest att göra. Ja, en äggmacka och en termos kaffe ska till också, förstås...

Den svenska naturen är fantastisk!